HeyHey
My mind is like a rollercoaster, i never go steady. Im either high, high up, but never have time to stop and touch the sky before the rollercoaster turns down again. Always totally unexpected, and sudenly Im down in the lowest valley again. And i never know what happend. Or Why.
Jag känner mig som en pubertets 14åring.
Faasst, jag kommer dock alltid vara 12 i sinnet<3
Inte 18 iaf, och ite 19 inom kort.
Mon coeur
En skruv lös
Jag har alla verktygen, jag vet hur de ser ut och vad man gör med dem. Men jag kan verkligen inte använda dem. Det är det mest irriterande, att jag vet men inte kan. Jag önskar jag hade ett verktyg att leta efter, en instruktion att lära. Men jag behöver inte leta efter verktyg eller läsa intruktioner. Nej, jag vet exakt hur man gör, men jag kan inte. Allt bara ligger framför mig men jag är förlamad, och om jag väl skrider till en handling, så spikar jag mig alltid i foten.
Jaha, då var det dags att sova, försöka råplugga imorgon och träna och vara ärlig, och hålla reda på alla nerver och hjärnceller.
Still got the blues for you
AAAAAAAAAAAAOAA
Tiden går så jävla fort.
Tre dagar är som en dag i min värld. Måste försöka hålla fast i nuet lite. Stanna upp och känna efter. Det går inte så bra om man bara längtar bort jämt. Men ibland går det. T.ex. i torsdags på yogan. Jag hade ett sånt moment när man svävar lite men ändå känner i kroppens fibrer att man finns här och nu. Jag måste börja meditera. För det var så underbart.
Idag och i helgen har jag varit med Marcus:) Hans band General Nitwit spelade på Musik Direkt i söndags.
Jag, Maria och Erika var där och tittade och hejade. De kom tyvärr inte vidare, men det var bra ändå.
It was rock and roll.
Sen har vi mest ätit choklad, druckit cola och chillat jääärnet (haha längesen jag sa så). Jag chillar järnet lite väl mkt nu för tiden, men det är ju min bästa sysselsättning faktiskt. (Det trodde ni inte va??!)
Jag lyssnar på Mange Schmidt - Glassigt, och tänker på sommaren! Imorse när vi vaknade såg jag att himlen var alldeles blå som en sikoria och lixom lyste genom fönstret, och det hade passat fint med torr asfalt under. Men sen så annonserade Marcus att det var snö kvar. Äckelsnö och som bara slaskar runt.
Sen var jag ute i fredags också! Jag hittade äntligen till Bäcklunds hus all by myself. Förfestade och sen åkte vi taxi vi till silk. Det var en gotlänning som körde. Jag minns att jag reagerade dialekten, men jag minns inte vad jag sa till honom.
Jag tappade självklart bort alla mina kompisar på slutet av kvällen. Men träffade andra jag kände, bland annat Araam, oväntat och verkligen längesen. Det var lite kul. Vi åt pommes frites på Mcdonken. Sen tog jag sista bussen hem med Ägg-David (tror det kommer bli en klassiker).
Jag och Marcus kollade på brochyrer och kataloger idag som jag samlat ihop från SACO-mässan och som legat och dammat i en byrålåda sen September. Men nu så fick de lite uppmärksamhet.
Vad sägs om freds- och konfliktkunskap i Indien?
Eller kärlek på stranden? 
