aliiida

Alla roker pa har. Till och med agaren till hostelet dar vi bor> Rocking J. Allstsa J. Och hans son Javier pratade med mig om att han onskade sig till en plats dar alla bara rokte pa hela tiden och madde bra. Han fixade gras haromdagen. Han fragde tydligen efter mig nar jag lamnat bordet. Han ar sot, men nar jag pratade med honom verkade han nastn for borta. Han sager: Lyssna pa naturen... Jag vet tanker jag, jag vet vad vart du vill komma, du vill slutas upp i alt det har, du vill leva med naturen, kanske inte jobba heller. Vad ar det att roka pa? I dont know.

Jag vet bara att varlden gungade konstigt framfor mig och det kunde verkligen inte sluta. Jag fragde alec vad jag skulle gora och han sa att I could pass out, dvs sova. eftersom varlden gungade och min hangmatta gungade sa gick jag in i rummet och la mig bredvid dave som sover i en sang. Sa jag blundade och somnade dar med jeansshorts och skjorta pa.

Jag ville verkligen inte ga och lagga mig bredvid honom. Jag kande mig valdigt pa, aven om jag bara sov, jag menar det ar hans sang. Han hade sagt godnatt mkt tidigare och sa kommer jag mitt i natten och lagger mig dar. Men han sjysst efterat, oftast. Iaf pa tu man hand, tex promenerande mot jobbet. Han forlater mig tyst for mina kontiga snedsteg och patar med mig som eb van. Mest nar det bara ar vi precis som om nar det bara ar jag och vem som helst. Jag pratar bast om det bara ar mellan mig ocn person till. Och han pratar om sin flicka dar hemma som sin flickvan aven om han ger mig en puss i nacken samma kvall. Jag vet inte vart vi har varann rikigt. Vanner iaf.

Jag vet inte vad jag vill har nere.

Det basta ar promenaden till jobbet. 40 minuter pa en smal asfalterad vag med hal i langs med den turkosa playan. Ibland ar himlen bla med koncentrerad sol och luften fuktig i kladerna, ibland oser regnet ner utan stop hela vagen dit och hela vagen hem och vagorna ar extra hogsljudda, vita och skummande.

Pa The Jaguar Rescue Center stadar vi burar, skar upp frukt eller raknar moss till ormarna ibland. Idag dock, var en trevlig eftermiddag da jag och en annna svensk volontar fick komma med ut nar aporna har lite tid ute i det vilda. Det laggs en filt unde ett stort trad en it bort, vi tar dit aporna och de far leka som de vill, manga av de va trotta och somnade i vara knan. En vild aphanne cirkulerade i omradet. Han foroslker fa med sig en av vara honor. En dag lamnar de Rescue Centret, en dag ar de fria. De ar absolut underbara och jag ar tacksam over att fa s och vara med de.

Jag ar glad och ledsen pa samma gang. Mest tror jag att jag trivs har, aven om jag ar lite uttrakad pa kvallrna. Manga kvallar dricker vi ju, men jag kom inte hit for att det gora det varje kvall. Det ar dock svart att undvika stamningen, det har hostelt ar fullt av genomresande som roker pa och dricker ol. Vi har bada restaurang och bar har och manga bord att hanga vid.

Att trivas ar nog valdigt nutidsplacerat, Jag tvis, men samtidigt finna det tankar som gor mig ledsen och upprord. Jag tanker pa Josef ibland. Hur jag aldrig ar ensam nar jag ar med honom. Det ar nar man traffar massa folk som itne ar som en sjalv eler som man inte kan na som man kanner att man ar ensam.

Hur blir det nar jag kommer hem. Kommer jag trivas dar? Nej. Har jag ngt att komma tillbaka till? Nae.. Vad ska jag gora hemma? Vet ej.

Har trivs jag anda ganska ok. Det kanns som en parallelvarld dar man kan stoppa tiden ett tag. Undra hur det ar att leva i  en san en langre tid eller for alltid? Vad blir det for liv. Ganska intressant.