hm
Vart jag än mger mig inom mig själv möts jag av en vägg. Den är hög och ogenkomlig, plötsligt och slungar mig tillbaka. Den är övertygande. Jag blir så illamående av den. Var jag än vände mig finns den där, och det är so de kryper närmare varje gång. Jag vänder mig om och behöver bara se upp så är den där, jag vänder mig åt andra hållet och jag när jag sträcker handen är den där, jag vänder mig en tredje gång och då när jag böjer up huvudet så nuddar nästippen mot väggen.
