aliiida

Igår tog jag upp boken, igår öppnade jag boken, igår läste jag några sidor. Idag har jag plöjt igenom nästan hundra sidor, och turns out att Madamy Bovary är jättebra. Nu gäller det bara att lägga på ett kål (eller två).
Men creed till mig för att jag överhuvudtaget gör något oavsett om det ska va klart imorgon eller om tre månader.

Idag var det även min mat-dag. Bestämde mig i all hast för lite asiatiskt.
Jag har inte riktigt lärt mig konsten att wooka tror jag, vi har ju en wookgryta eller wookpanna, vad det nu kallas, nåväl saken är den att det wookas iaf inte, det kokas. Allt ligger typ där och puttrar och jag kan inte minnas att det är sådär det ska se ut riktigt. Grönsakerna (speciellt de gröna bönorna) blir inte sådär krispiga utan mer mjuka och slajmiga. Nåväl, ingen klagade i alla fall, tvärtom :)

Det mysigaste Just Nu:
Ligga i soffan med en god bok (Madame Bovary!) och ha en kopp grönt te med honung precis på sådant avstånd att man når det utan att behöva röra sig samt en 200 gram marabou (på samma avtsånd som teet). Jag tror faktiskt att jag blivit chokladberoende. Idag tvingande jag mamma att gå och köpa en marabou till mig medan jag låg och ryckte av chokladabstinens på soffan.
Det måste alltid vara 200 grammare, även om risken är stor att man äter opp hela på en gång då. För de är faktiskt godare än 100 grammarna, de är lixom så små och tunna, man får inget grepp om rutan. Och ska det va så ska det va.

Nu ska jag ringa Erika som jag saknar som in i graven. Kollde på massa gamla bilder från när vi festade och kom på att det var ju jättelängesen nu. Får se vad helgen har att erbjuda. Finns lite olika najs saker att välja på, så det blir nog najs, helt enkelt.

Och jag är så trött i hela kroppen, och har träningvärk från gud vet vad. Men ska försöka kötta på gymmet immorn trots allt, kommer säkert drukna i min egen svettpöl nånstans bredvid nån het kille. Men vadfan.

Jag hatar jag hatar jag hatar skolan.
Jag ångrar i djupet av mitt hjärta att jag valde det jävla europaprogrammet.
Alla lärare kan stoppa upp sina trynen där solen inte skiner.
SNÄLLA GÖR DET.

Jag kommer aldrig bli klar med projektarbetet och förstår inte varför i helvette man ska skriva loggbok. Varför ska man skriva loggbok? Hur gör det själva arbetet bättre? Och alla ljuger ändå i den och lärarna vet väl om det? Så det blir bara en stor jävla uppblåst bluff men som måste finnas där!!!!!!!!
Kan sådant bara döööööööööööö?
Jag vet dessutom inte hur man ens skriver ett projektarbete... och jag vågar självklart inte fråga. Då kanske fingrid äter mig levande och det vill jag inte för jag tycker inte om henne ett duggg.. . :( :(

All skolarbete sätter sig i en klump i magen istället för att bli färdiggjort! Jag förstår inte hu vi kan ha så mkt. Jag är seg som en gummiråtta och orkar verkligen inte göra. Hänger inte med på allt vad vi ska göra heller knappt. Och när man kommer ihåg en sak, glömmer man bort den andra. Nu prioriterar jag i alla fall Projektarbetet. (försöker)

Heath Ledger dog idag, helt sjukt. Rest In Pace. Jag blir typ jätteledsen för hans skull. Det är ju så (sa de på oprah) att man bryr sig så mycket om kändisar eftersom vi när hör så mkt om de hela tiden och ser de överallt osv. så får det oss att undermedvetet tror att de hör till "flocken", och flocken måste vi värna om. Så vår kändishysteri grundar sig alltså på at vi är antiloper.

Idag var jag och solade med madde det var så skönt, blundar man och koncenterar sig så är man nästan utomlands, tänka sig så enkelt det kan vara ibland :)
Har dessutom feting träningsvärken efter premiären för 2008 på gymmet igår. Jobbigt och det är lite svårt att sträcka ut armarna, men det var skönt, skönt skönt. Amanda, du är välkomem att joina mig, jag vet ju att du saknar "gymdoften" ;)

Det är jobbigt att vara så kåt som är, på bilddagboken. Kan sitta där väldigt länge och bara klicka runt. Är man inte inne på ngn annas sia så är man inne på sin egen och kollar massa gamla bilder och tänker tillbaks på fina minnen. Det är trevligt, och så med lite musik i bakgrunden, så har två timmar eller mer försvunnit ur ens dag. bara sådär.
Dags att slita sig till Word nurå så man blir klar nån jävla gång. Sen ska jag ringa marcus, hoppas han inte sover då:)

Jag vill inte tänka: Varför inte jag?
Men det skulle ha varit jag, jag vet att det är rätt, jag vet att vi skulle varit perfekta, synd att ni inte vet det bara, vi skulle ha varit lyckliga.
Kanske är jag rädd för att bli lycklig. Jag vill bara fly hela tiden. Om jag bara då hade förtsått vilken investering i framtiden det hade varit att våga: fråga om en fika, le lite större, åtminstone vara trevlig, ärlig och bara försöka, försöka, försöka vara lugn och vara mig själv.
Kärlek väcks inte på första ögonkastet. Men ett intresse.
I alkoholdimman sa han ju ändå vad jag ville höra. Men man ska inte dricka.

Men jag skrattar av förakt när jag ser bakåt, för det ser ju ännu värre ut än nu. Hur skulle jag någonsin kunna trassla in mig i något vackert då?
Jag är bara åskådaren. Och de vackra stunder jag fantiserar om passerar förbi mig och inträffar hos andra människor medan jag står kvar och tänker: Det där kom ju jag på. Det där skulle hända mig. Det skulle hända oss. Om folk visste allt jag tänke skulle endel nog tycka att jag var en "psykiskt störd människa" eller liknande.

Jag kan bara vänta på att näste hjärtkerossare knyter ihop säcken genom att ge bort sig själv till någon annan hora.
Då är alla chanser borta. Då kan inte ödet gripa in och hjälpa mig längre. Men man ska ju inte förlita sig på ödet.
Och jag vill inte förstöra något fint mellan personer.
Men jag är ändå säker på att vi skulle passat bättre, vi passar så bra, om ni bara visste, det skulle varit bättre än fint. Vissa saker vet man bara. Jag känner mig så förvånandsvärt säker.
Man vet men man kan inte lägga fram det där ute i verkligheten. Det gör mig galen.
Och nu är det försent, kärleken är missbrukad och nersmutsad av mig och er och mina tankar.

Dessutom dyrkar jag, och kärlek handlar inte om att dyrka. Jag vill inte dyrka någon och jag vill inte att någon ska dyrka mig. Jag skulle bara vilja veta hur det känns om jag får dela känslan med någon som känner samma för mig. Ge den respons. Få den att bli något vackert istälelt för något hemskt.

För ibland tror jag att det är bra, att livet är ok. men så ser jag något som är så äkta att man kan sträcka ut och ta på det, en människa eller en relation som är så naturligt perfekt och bara är så otroligt mycket.
Då upptäcker jag att mitt bara är en bluff.
Men jag vill inte ha er längre, jag kan inte. Alla vet att det inte går. Det är vad jag tycker, det är vad jag vet just nu. Men djupt inne mitt innersta väsen där jag fortfrande tror på sagor vet att jag bara säger så medans jag väntar.
En diskret och osynlig väntan, som förhoppningvis komemr skjutas undan av mkt, men fortfarande finnas där.
Men jag ska inte behöva er.
Jag behöver mig själv.


Jag kan inte vänta tills skolan är slut och jag får lämna all den här skiten, det är så mkt med västerås som får mig att må illa. Jag vill flyga, nu nu nu.