Just like a pill

P!nk P!nk P!nk.

Vad händer. Inget manus bara anus. Jag blockerar mig själv genom att vara passiv. Våndan blir massiv.
Jag orkar inget. JAg måste tvinga ut mig på grejjor.

Min kropp är nu bara en hydda. Där bor inget och den är inget att worshipa. Ett missbrukat tempel. Jag känner inget när jag ser den. Och jag vill inte att nån annan gör dte heller.

Men man kan itne lfy ifrån den. mN måste alltid leva med sin kropop. Tills man dör. Det är smårtsam information. Därför måste jag söka till DI. VArför inte ägna sitt liv åt något egoistikt. Så kan man göra välgörenhet däremallen. oCH MÄNEN. De är sådana som komemr och går. Jag behöver de inte. Jag är inte intresserad. Jag vill bara ha dem som vänner och älskare, allihopa. Men alla är ju så jävla svartsjuka. Jag är en polygam innerst inne. SOm bara jusrt nu råkar hooka men någon som är mig ganska lik. Men det splear ingen roll. VAd får man ut egentligen? BAra ett beroende. Alla är egentligen ensamma ändå och jag gillar att vara ensam, då hinner jag görs sådant jag egentligen vill. 

Kanske är jag numb? Dte spelar ingen roll. För jag mår inte dålgit av det längre. Jag minns maj. Jag minns sköna maj. Maj 2010 var fint. Jag vet inte vad som händer nu. Allt sånt där stängs av tills jag är muskulös och smal igen.
Nu åker jag till Costa Rica och tänker på något annat än mig själv.

RSS 2.0