Massa
Kroppar alla dessa kroppar. Som ett stim av nakna armar och ben. Lena, hariga alla fomer och farger, men anda sa lika, sa identiska. Som en enda kropp som ror sig. Jattekroppen som bara vill ha mer och mer och jagar pa och jagar pa. Vi ar alla sa lika, vi vill samma saker. Men vi ar inte djur. Tyvarr ar vi inte djur. Eller kanske ar vi svanar.*
*Och da maste man veta att svanar stannar med en partner hela livet.
*Och da maste man veta att svanar stannar med en partner hela livet.
Pojken i Cahuita
Jag lever i undantaget. I en undantagsvarld. En brusande, susande varld dar det alltid ar lite for varmt. Vagorna ar turkosa och skummet isande vita, blandande. I undantaget dar lever man lite fran botten. Eftersom man inte lever, eftersom man inte lever om man borde sa lever man som man vill eller som man dras till. Man lever ur de svarta krafterna inom en. Men det gor inge, for de de krafterna ar ett undantag, alal mar daligt ibalnd. Har kan man ma daligt tillsammans, och da mar man plotlsigt nastan bra. Man hjalpe varann utan att veta om det, man tar pa varann, man dricker, man roker pa, allt for att nara undantaget, nu nar det ar har och far plats. Har star tiden still, for lever inte. Man lever inte i inom en tiddsaxel, utan inom en plats. Inom undantaget.
Har bor undantaget. Pojken. Undantagsbarnet. Son till Rocking J. J som ager ett av de popularaste hostelen hgar, han ar vad jag skulle kalal en effektiv missbrukare. Han har gjort sa mkt, han kan sa mkt och kanske darfor maste han gora lika mkt droger, ngt fattas honom, eller ngt stor honom. Och nu ar han beroende. Forst fen cigarett marijuana, en drink till det, sen en lina, sen en nikotincigg. En paus for att prat for att rulla ny joint. Sen samma procedur igen, hela kvallen, hela natten. Han bor pa hostelet i en extraordinar vaning som han sjalv byggt. Ja, han har ju byggt allt sjalv. Han ar duktig. Han festar dar han jobbar. Och dar finns hans son. Javier. Han ar 17 ach drogberoende, han ar inte dum men han praar sa mkt om droger, som det var det enda som fanns, den enda lycka som fanns, for han verkar ganska lycklig, hans ogon lyser pa ett speciellt satt, men kladena ar smutsiga som pa en uteliggare och han strovar alltid runt ensam eller jobbar lite pa Js hsotel. Det ar meningen att han ska plugga hemifran. Men han vill inte sager han, han kan gora pengar anda. Genom att salja droger. Jag sag honom i Cahuita haromdagen. Han vandrande omkring ensam. Han sag glad ut och kom emot mig nar han upptackte mig. Jag sag att han hade en liten bricka som han holl framfor sig, pa den lag blatt pulver. Jag hittade den har nya droge sager han. Det ar en varktablett, den ar till for att fa musklerna att slappna av nar man har ont. Och det ar billigt man, och lagligt och jag saljer det typ jattedyrt. Han ler triumferande och ser pa mig med sina lysande ogon. Han ar ganska vacker. J ar mexican och lite tjeck sa han har sitt bruna har och sina tjocka ogonbryn och bruna ogon darifran, hans hy ar ganska ljus. Mamman ar amerikan. Han ar en blanding helt enkelt. Mamman ar i Usa. Han bor dar ocksa, i Tuscon. Nar han vill. Nu ar han har, fast han inte kommer overns med sin pappa. Men han gillar det har. I undantaget. Han ar ett undantagsbarn och det kan ga illa for honom har.
Har bor undantaget. Pojken. Undantagsbarnet. Son till Rocking J. J som ager ett av de popularaste hostelen hgar, han ar vad jag skulle kalal en effektiv missbrukare. Han har gjort sa mkt, han kan sa mkt och kanske darfor maste han gora lika mkt droger, ngt fattas honom, eller ngt stor honom. Och nu ar han beroende. Forst fen cigarett marijuana, en drink till det, sen en lina, sen en nikotincigg. En paus for att prat for att rulla ny joint. Sen samma procedur igen, hela kvallen, hela natten. Han bor pa hostelet i en extraordinar vaning som han sjalv byggt. Ja, han har ju byggt allt sjalv. Han ar duktig. Han festar dar han jobbar. Och dar finns hans son. Javier. Han ar 17 ach drogberoende, han ar inte dum men han praar sa mkt om droger, som det var det enda som fanns, den enda lycka som fanns, for han verkar ganska lycklig, hans ogon lyser pa ett speciellt satt, men kladena ar smutsiga som pa en uteliggare och han strovar alltid runt ensam eller jobbar lite pa Js hsotel. Det ar meningen att han ska plugga hemifran. Men han vill inte sager han, han kan gora pengar anda. Genom att salja droger. Jag sag honom i Cahuita haromdagen. Han vandrande omkring ensam. Han sag glad ut och kom emot mig nar han upptackte mig. Jag sag att han hade en liten bricka som han holl framfor sig, pa den lag blatt pulver. Jag hittade den har nya droge sager han. Det ar en varktablett, den ar till for att fa musklerna att slappna av nar man har ont. Och det ar billigt man, och lagligt och jag saljer det typ jattedyrt. Han ler triumferande och ser pa mig med sina lysande ogon. Han ar ganska vacker. J ar mexican och lite tjeck sa han har sitt bruna har och sina tjocka ogonbryn och bruna ogon darifran, hans hy ar ganska ljus. Mamman ar amerikan. Han ar en blanding helt enkelt. Mamman ar i Usa. Han bor dar ocksa, i Tuscon. Nar han vill. Nu ar han har, fast han inte kommer overns med sin pappa. Men han gillar det har. I undantaget. Han ar ett undantagsbarn och det kan ga illa for honom har.
om allt mojligt
Vad galet det ar. Man maste overleva vart man an ar. Eller leva. Jag polar med taxichaufforen och nattvakten. Vi jobbar alla pa samma yta, ror oss i samma turf som Alec skulle ha sagt. Nar kvallen kommer ar det farligt att ga hem. Ibland ittar jag en van, ny eller lite aldre som cykalr med mig, alltid man. Det ar cabelleros, gentlemen. Annars aker jag taxi med Victor fran min turf. Han ar underbar. Som en vis slakting som ger en en rad och som man kan prata med om lite av varje. Jag tycker mkt om honom och det kanns som han bryr sig om mig, nastan som en pappa. Sa galet det ar anda. Morkret faller sa snabbt ahr, hundarna drar omkring. Ibland sitter det bredvid mig dar jag star och delar ut lappar forkvallens specieliteter elelr show pa kvallen. Vi har ju magdans varje lordag. Dansa oriental. Alltid ar det ngn som fragar om jag ska dansa. Nej sager jag och ler, det ar nagra tejer fran spanien. Ibland om jag pratat lange med peronene sa sager jag att jag faktiskt tagit en kurs hemma i sverige. Och jag tanker pa min danslarae Ulrika, sa slatstruken pa ytan men nar hon dansade sa forvandlads henens kropp till eld. Hon ar duktig och dansen var kul. Och dar gixk Catja, Catja som kag sedan motte i peru, precis som vi sa. Vi ses i peru sa jag nar hon skulel ivag dit och jag inte hade nagra planer alls emd nagonting. Mne jag visste val att det skulle ske. de stora rorelserna. De ar lattere an de sma.
