Den 25te
Läser en bok som heter "Skymningsbarn" av Torey Hayden.
Den handlar om hennes jobb som barnpsykolog och hennes specialisering på barn med selektiv mutism, dvs. självald stumhet. Barnen pratar i vissa sammanhang. En liten kille är charmerande och entusiatsikt och inte det minsta blyg men han säger itne ett ord. Inte heller till psykologen, mamman hävdar att hon bara pratar med henne, inte ens med någon annan i familjen.
Och en av hennes patienter som varit utsatt för sexuella övergrepp är intelligent och envis och pratar bara om det hon vill och lever ganska mycket i sin abnorma fantasivärld med lekar där hennes utspelanden ibland blir aggresiva. Eller så ljuger hon och hittar på saker vilket gör det ännu svårare för psykologen att komma närmare hene. Vi och psykologen vet att hon utsatts för något hemsk, men inte rikigt vad. Det är sjukt spännande.
Jao. Jag ska verkligen sova nu. Förösöker att gå upp i tid om dagarna vilket har misslyckats hittils.
Fast aah, jag ska ju läsa i boken :)
Vi får se hur det blir imorgon.
Ställer klockan på nio.
(En liten liten summa lön kommer ramla in på mitt konto. Yes!)
tea, darling
Japansk Bancha & Manu Chao har varit det bästa idag.
Jag har kommit på att te är det enda jag kan lita på. Grönt te. Något som jag älskar, äslkar att fylla kroppen med och som jag känner mig bra efter att jag druckit. Alltid. Och suget kan va lika stort efter det som efter godis ibland. Jag höjer te till skyarna och det slår ju allt annat som också finns i de skyarna.
Ibland kan jag va så sjukt sugen på en kopp grönt te med honung och när jag dricker det så får jag alltid det jag ville. Jag blir alltid tillfredsställd. Av grönt te mår jag alltid bättre efteråt än vad jag gjorde innan jag drack det. Det var bättre att dricka koppen än att inte göra det. Man kan alltid lita på te.
Mer otillförlitlig är choklad eller en hamburgermåltid på MAX. Man suktar efter det innan, man äter lätt för mkt och bara en stund känns det bra.
Chokladen kan kännas alldeles underbar under och en stund efter och det imponerande med choklad är ju att det är lika gott varje gång. Jag kan nästan aldrig inte vara sugen på choklad. Chokalden är fantastisk till en viss gräns. Men det negativa för mig från detta sug kan vara att jag äter mer än vad jag orkar eller att jag får dåligt samvete eftersom choklad är onyttigt.
Vad gäller hambeurgertallriker förtsår jag itnte varför jag aldrig lär sig. Jag kan drömma om en drypande fettig hamburgara med salta pommes och ketchup, bara jag skriver det blir jag lite sugen faktiskt. Men jag vet ju hur magen mår sen. Den får en chock, blåser upp som en ballong på bristninggräsen och känns exakt så. Man kan knappt gå och ser för jävlig ut. Och hela kroppen är helt däst och äcklig och fettig och man bara känner hur kroppen egentligen inte vill ha detta. Man lurar sig själv.
Därför är jag imponerad av te. Det går nästan inte att dricka för mkt.
Så vad ska jag säga?
Japansk Bancha & Manu Chao har varit det bästa idag.
Jag har kommit på att te är det enda jag kan lita på. Grönt te. Något som jag älskar, äslkar att fylla kroppen med och som jag känner mig bra efter att jag druckit. Alltid. Och suget kan va lika stort efter det som efter godis ibland. Jag höjer te till skyarna och det slår ju allt annat som också finns i de skyarna.
Ibland kan jag va så sjukt sugen på en kopp grönt te med honung och när jag dricker det så får jag alltid det jag ville. Jag blir alltid tillfredsställd. Av grönt te mår jag alltid bättre efteråt än vad jag gjorde innan jag drack det. Det var bättre att dricka koppen än att inte göra det. Man kan alltid lita på te.
Mer otillförlitlig är choklad eller en hamburgermåltid på MAX. Man suktar efter det innan, man äter lätt för mkt och bara en stund känns det bra.
Chokladen kan kännas alldeles underbar under och en stund efter och det imponerande med choklad är ju att det är lika gott varje gång. Jag kan nästan aldrig inte vara sugen på choklad. Chokalden är fantastisk till en viss gräns. Men det negativa för mig från detta sug kan vara att jag äter mer än vad jag orkar eller att jag får dåligt samvete eftersom choklad är onyttigt.
Vad gäller hambeurgertallriker förtsår jag itnte varför jag aldrig lär sig. Jag kan drömma om en drypande fettig hamburgara med salta pommes och ketchup, bara jag skriver det blir jag lite sugen faktiskt. Men jag vet ju hur magen mår sen. Den får en chock, blåser upp som en ballong på bristninggräsen och känns exakt så. Man kan knappt gå och ser för jävlig ut. Och hela kroppen är helt däst och äcklig och fettig och man bara känner hur kroppen egentligen inte vill ha detta. Man lurar sig själv.
Därför är jag imponerad av te. Det går nästan inte att dricka för mkt.
Så vad ska jag säga?
Japansk Bancha & Manu Chao har varit det bästa idag.
