aliiida

Jag vill hålla dig fast. Bara hålla dig. Jag vill med mina läppar suga fast dina läppar. Jag vill att de lösgör sig och kommer till mig.
Jag vill trycka mitt huvud mot din hals och få det att smälta in där.

Jag kramar dig hårt. Och du kramar tillbaka.
Hur hårt jag än håller.
Så finns du en liten bit ifrån mig.
Jag trycker mig emot dig. Jag kysser dig. Jag kysser din hals.
Du håller mitt ryggslut. Du håller mitt huvud mellan dina händer.
Du trycker, du håller mig hårt, så jag bara kan känna dina händer och din kropp.
Jag vill bara tala så.
Och jag önskar jag kunde andas in din själ mellan våra kyssar.
Så ju mer jag kysser, detso mer vet jag.
Tillsut finns inget avstånd.
Ingen rädsla för missförstånd som får dig att lossa ditt grepp.
Ingen rädsla för ord.

Jag dör, jag dör, jag dör :D

Det var nog ett tag sen jag kände mig så okontrollerat och så accepterande lycklig över en så tveksam sak. Eller över en händelse rättare sagt. Eller över en person kanske man borde säga. Allt.



Det finns både bra och dåliga sätt att dö på... liksom metaforiskt menat.

Jag är en fet jävla känslokorv. Jag gråter när jag är rädd eller upprörd och jag gråter när jag känner mig okontrollerat uppfylld av lycka. Oftast är det  bara tankar. Tankar om framtiden. Antingen si eller så. Båda är känsliga och behöver tydligen gråtas inför.
Herregud.

Har tänt ljus, druckit grönt mango-te, lyssnat på musik och myst för mig själv.

Helgen och gårdagen har varit tuff i alkoholväg. Bakis, trött och ont i kroppen efter både vanlig träningvärk och fyllebrottning på hårt golv, jävligt förlösande och jävligt roligt den där sista grejjen.

Nåväl nu måste jag sova. Under mitt snedtak och under mitt takfönster  där regnet smattrar så smått i mörkret :)