aliiida

idag bakade jag en kladdkaka till mig och endast mig. det var skönt. tänk att en och samma sak kan kännas så annorlunda vi olika tillfällen. Igår bakade jag ju också en kladdkaka men då var det HEMSKT. för den var till lärarna och jag hade varken tid, lust eller ork. Så den bakades med noll kärlek, denna bakades med mycket kärlek och mer choklad. big difference.

Min mp3 håller på och krångla. det är synd för jag har maassa ny bra musik att lägga in. lite av det goda är: babyshables rammstein vincent och ida corr. jag vet att det är väldigt varierande.
Nu ska vi se, nu ska jag skriva amandas spanskasläxa. JA, det är sant, jag är som tönten i amerikansa filmer som måste göra de andas läxor annars får jag huvudet spolat i toaletten :(:(:(
Så ska väl ta och börja med den då, ska bara ta en SLIZE chocolate cake först ;)

jag har ont i huvudet. imorn äre fredag äre redag äre fredag. tack tack TACK.
dags att slappna av, från stressen av tänka på allt man måste göra men inte gör. haha äntligen en paus från det. få se om jag gör nånting, besides supa till. troligen inte. jag lever för spriten.
men lyssna på mig. bäst att börja NU så jag få lite hederlig paus sen då.

Jag har inte valt projektarbete ännu. Det finns inget som intresserar mig. Jag känner mig som en tråkigt människa.

Hösten är här och det är skönt att dyka in i en trenchcoat och gömma sig lite, bara låta anisktet andas fräsch kylig luft. Jag gillar kyla. Eller iaf den här kylan. Solen skiner dessutom och de här dagarna har vait soligare och vackrare än hela sommaren. Äntligen en årstid som går ut för vad den är. Detta är hösten. Sommaren;     du svek.

Jag känner mig ganska apatisk. Jag vill ingenting. Förutom att ligga i sängen typ. Pappa har iaf på min begäran hyrt film, skitbra, jag kan alltså ligga i soffan och se. Blodigt och våldsamt och vackert i Mexico city uppfattat från dvdns baksida och med vackert så menar jag vacker och då syftar jag på Gael García Bernal som är med, han är mkt vacker.
 
Jag känner mig inte tvingad till att göra nått alls kväll. Det är en ganska ny känlsa och de är därför jag tjatar om den (eller jag kanske inte skrivit om det här? Hursomhelst..). Jag "offrar" lätt varje fredagskväll för att sova och vara utvilad och pigg till yogan imorgon. Så såg det itne ut ör, men jag tror man lr sig känna efter ett tag vad som betyder mer mer mer. Prioritera och sortera bort och inte känna pess eller rastlöshet. Det känns skönt, jag behöver inte allt det dära varje fredag. Inte ens människor saknar jag. Jag orkar inte socialicera mig bara. 
Jag är nog lite av en epikuré dessutom dvs jag ser endast till min egna njutning.
Men den är så svår att finna ibland.
Mest känns allt frustrerande, svårt eller meningslöst.
När den kommer ska jag nog försöka värna om den.

(Hur ska vi njuta mera av livet?)