aliiida

Jag har inte valt projektarbete ännu. Det finns inget som intresserar mig. Jag känner mig som en tråkigt människa.

Hösten är här och det är skönt att dyka in i en trenchcoat och gömma sig lite, bara låta anisktet andas fräsch kylig luft. Jag gillar kyla. Eller iaf den här kylan. Solen skiner dessutom och de här dagarna har vait soligare och vackrare än hela sommaren. Äntligen en årstid som går ut för vad den är. Detta är hösten. Sommaren;     du svek.

Jag känner mig ganska apatisk. Jag vill ingenting. Förutom att ligga i sängen typ. Pappa har iaf på min begäran hyrt film, skitbra, jag kan alltså ligga i soffan och se. Blodigt och våldsamt och vackert i Mexico city uppfattat från dvdns baksida och med vackert så menar jag vacker och då syftar jag på Gael García Bernal som är med, han är mkt vacker.
 
Jag känner mig inte tvingad till att göra nått alls kväll. Det är en ganska ny känlsa och de är därför jag tjatar om den (eller jag kanske inte skrivit om det här? Hursomhelst..). Jag "offrar" lätt varje fredagskväll för att sova och vara utvilad och pigg till yogan imorgon. Så såg det itne ut ör, men jag tror man lr sig känna efter ett tag vad som betyder mer mer mer. Prioritera och sortera bort och inte känna pess eller rastlöshet. Det känns skönt, jag behöver inte allt det dära varje fredag. Inte ens människor saknar jag. Jag orkar inte socialicera mig bara. 
Jag är nog lite av en epikuré dessutom dvs jag ser endast till min egna njutning.
Men den är så svår att finna ibland.
Mest känns allt frustrerande, svårt eller meningslöst.
När den kommer ska jag nog försöka värna om den.

(Hur ska vi njuta mera av livet?)