aliiida

Oj, jag börjar tappa bort mig själv. Eller så tappar jag en ände och försöker hitta en annan. Jag lever i alla fall i förvirring, rädsla och kvasi-hoppfullhet. För jag har börjar plugga. Lite mer vetenskapligt än Folkis men fortfrande handlar det om kreativitet och skrivande och producra fram själv. Det känns coolt. Det är en kurs på 60 hp och den heter: Att skriva för film.
Det är läskigt att ta sig ut från sitt kyffe bara, lämna ensamheten och hemmet där jag mår dåligt ibland och där jag är passiv som djävlar, men som ändå med tiden blivit till min trygga plats. Ut därifrån, ansvar, massa papper, nya männsikor, socialisering, prata om sig själv, visa intresse. Jag försöker vara så som jag vill, kliar mig i ögonen och blir trött av ingentiing.
Jag hoppas min orkeslöshet, förvirring, känsla av meningslöshet mm alla är biverkningar från min starka acnemedicin. Och jag hoppas de går över. Annars vet jag inte vad jag gör. Jag får se vad som händer i oktober. Då ska jag sluta äta dem.

Vidare angående kursen:
Det var verkligen inte planerat eller förutsägbatr att jag skulle börja. Jag skickade in en massa senanmälningar en natt för några veckor sedan och så plötsligt när jag var i västerås fick jag mejl inboxen som meddelade att jag kommit in på kursen: Att skriva för film, även fast jag inte skrivit ngt personligt brev eller någonting. Så jag lämande fastlandet tidigare än planerat och infann mig på högskolan, hann kanppt bli förväntasfull utan var mer trött och hade även insett att den är under ett helt år, vilket betyder: Gotland i ett år till. Bo hemma, i ett år till?

Vi får se. Fick lite ångest igår efter upropet och när jag kom hem skickade jag in jobbansökningar till ett dagis i Oslo och som fönsterputsare i Stockholm.
Jag har inte sökt något på flera månader.