aliiida

Jävla skit. När slutar man vara tonåring? Och så undrar jag: Är struktur bra? Är spontanitet bra? Dem är två saker jag gillar, så de lär väl vara bra båda två. I alla fall för mig.

Jag är trött på att gråta exakt hela tiden. Över massa kärlekstrams och det är så mycket så jag inte ens minns vad jag grät över ena dagen när jag gråter för något annat den andra dagen.
Och det är inte bara mina egna kvasi-bekymmer jag fäller tårar över. Det är allt. Det är Oprah. Alltså, jag gråter till Oprah. Kommer inte på något ex därifrån just nu men det kan vara väldigt löjliga saker. Jag grät när jag såg Beyonce börja gråta själv när hon sjöng väldigt innerligt på Ellens Degrees show. Jag gråter bara jag TÄNKER på filmen "Livet Är Underbart". Men det kan ingen ta ifrån mig. Shit nu börjat jag nästan gråta, jag ser slutscenerna som på en gång lyfts upp ur minnet. Men grejjen med den är att, när jag ser den kan jag börja gråta fast det är andra människor närheten, nästan i alla fall. Men då vet ju alla också varför. Annars gråter jag aldrig när någon är närvarande. Aldrig. Då kan jag plötsligt inte. Men när jag är ensam är det hur lätt som helst.