aliiida

Mensvärk from hell.

Jag ser en bild  på ett vackert kök  och en glad bekant i min ålder som står i köket och köket ligger i Oslo. Vackert, fräscht nad loks like happiness. Hon är långt hemifrån. Jag vill dit. Skapa mig ett liv. Jag vet inte hur. Hur jag skulle kunna bestämma mig att åka just dit. När det är så många olika saker jag vill göra.
Tänk om jag väljer något och så missar ngt annat som skulle vart bättre. Tänk om jag väljer fel. Jag vet innerst inne att det är bullshit att tänka så men jag tänker så ändå.
Men jag gillar ön också och jag skulle sakna naturen och Sara och min syster och kanske en och annan person till om jag plötlsigt skulle bryt uupp härifrån. Det bästa ahde varit att köpa en lägenhet här och bo där själv eller med någon (typ Sara) + en katt. Ärligt det hade varit happiness. Och plugga ngt på högskolan så man kommer in på Rindim. Då kan man möta coola männsikor.


Jag fattar inte vad man får ut av att chatta om sex. Eller de som vill att man ska typ onanera tsm. WHAT?
Måste jag avsuta mitt medlemsskap på helgon för att slippa sådant? Antagligen. Men det vill jag inte!
FUCK YOU är allt jag har att säga till dessa ytliga män.


Jag lyssnar på cohen och vaggas in i tryggheten från förr, från folkis och fårösund. Jag älskar hans mörka deppiga röst och körsångerskornas änglaröster i bakgrunden.


Jag och min syster har cyklat  till morfar idag. trots min mensvärk. Låg på sängen hemma hos dem en stund sen. Den stora sängen som alltid funnits där, med virkat överkast och guldknoppar på gavlarna.


Jag känner mig annars lite utflippad just nu. Vet inte om jag gör rätt eller fel, om jag går för lågt eller inte alls. Om jag är tydlig eller otydlig. Vad jag egentligen vill. Samtidigt brye jag mig inte. Och gör därför inget ansträngande. För jag bryr mig inte. Därav gör jag heller inget modigt eller krävande. Jag orkar inte. Jag tror inte ens jag orkar bry mig om mitt omdöme*, jag bara gör om jag vill.


Sen är jag ledsen. ledsen över att min vän inte pratar med mig längre nu när han har flickvän. Eller kommer knulla mig någon mer gång.
Jag skiter i om jag är pessimist. Det är så jävla farligt för en kvinna att vara pessimist. Det får man absolut inte vara, då får man aldrig pojkvän. Det är jag som vill vara mörk och bitter ett tag nu och behöver min motsats, en ljus själ, en positiv kille som ser livet från en annan vinkel. Motsatserna dras till varandra. Men även om logiken stämmer så går det ju inte att gilla en sådan komplicerat kvinna som jag är. Thats nature, precis som att kvinnor ska ha mens.
Jävla skit!