aliiida

Vad galet det ar. Man maste overleva vart man an ar. Eller leva. Jag polar med taxichaufforen och nattvakten. Vi jobbar alla pa samma yta, ror oss i samma turf som Alec skulle ha sagt. Nar kvallen kommer ar det farligt att ga hem. Ibland ittar jag en van, ny eller lite aldre som cykalr med mig, alltid man. Det ar cabelleros, gentlemen. Annars aker jag taxi med Victor fran min turf. Han ar underbar. Som en vis slakting som ger en en rad och som man kan prata med om lite av varje. Jag tycker mkt om honom och det kanns som han bryr sig om mig, nastan som en pappa. Sa galet det ar anda. Morkret faller sa snabbt ahr, hundarna drar omkring. Ibland sitter det bredvid mig dar jag star och delar ut lappar forkvallens specieliteter elelr show pa kvallen. Vi har ju magdans varje lordag. Dansa oriental. Alltid ar det ngn som fragar om jag ska dansa. Nej sager jag och ler, det ar nagra tejer fran spanien. Ibland om jag pratat lange med peronene sa sager jag att jag faktiskt tagit en kurs hemma i sverige. Och jag tanker pa min danslarae Ulrika, sa slatstruken pa ytan men nar hon dansade sa forvandlads henens kropp till eld. Hon ar duktig och dansen var kul. Och dar gixk Catja, Catja som kag sedan motte i peru, precis som vi sa. Vi ses i peru sa jag nar hon skulel ivag dit och jag inte hade nagra planer alls emd nagonting. Mne jag visste val att det skulle ske. de stora rorelserna. De ar lattere an de sma.