Stick
Jag har forstatt hur ensam jag ar. Jag trodde jag gillad det. Men egentligen blir jag sa glad av att bara hanga, trodde inte att man gjorde det har, Vet itne med vem, nu borjar jag tanka en vecka innan jag ska aka att de pa jobbet kanske, jag vet inte, vi jobab rju hela tiden och jag borjar 2 natsan varje dag det ar val darfor man inte tankt pa att hanga for da maste man planera det utan det har mest blivit att man gatt ut tsm elelr traffts ute, men om man itne vill ga ut? Jag dricker inte langre, inte har iaf. Kanske en gang var tredje vecka, da far det lite effekt, annars dricker jag mkt mkt fruktjuicer och te och gor yoga och smorjer in mig i kokosnotsolja och idag har jag vart pa masage, rikigt professionell, i hornet i gallerian dar jag jobbar, anstallda far extrapris. 60 spann for en timmes underbar massage som faktiskt mest inkluderade armar och hander och ahndleder, dar finsn manga nerver och manga sma muskler. Han pratade om vagor i kroppen och rytmer, hur man kan hitta dem nar man masserar elelr gungar armen som han gjorde.
Det var nar jag satt och at idag som jag kadne att det ar sa trakigt att ata ensam, ata ute ensam och staden ar ju sa liten alla ser mig jamt, ensam och pa vag nagonstans, sjalv. Ett tag trivdes jag pa jobbet, parta med koillegorna och folk, turister eller locals som komemr och snackar, men nu vill jag bara ha ett normalt umganga, och jag vill laga m,in egen mat. Jag spenderar sjukt mkt har nere, pa attt ata ensam ute. Nar jag tanker pa det lever jag ganska destruktivt just nu, slosar pengar och lever osm en turist tva mander utomlands utan att egentligen gora nanting. Utan att lara mig ngt. De som garna umgas med mig ar manga man, men da ar det alltid ngt annat de vill at, sa da vagar jag itne alltif bara hanga. Fats haromdagen draxck jag te med en trevlig en och jag sa att vi ska vara vanner. Anda fragar han tva kavllar darpa nar jag jobbar om jag verkigen vill sova ensam inatt? Jag kan integet gora men skratta. Men han ar ofarligt. Alla ar ofarliga egentligenm det ar bara en sjalv och ens undermedvetna lilald emon som kan vara farligt. Inte dodsfarlig, men vad ar egenltigen dodsfarligt> Det finsn varre, doden ar ju lugnt och stilla, det ar livet som gor ont men sina sma sma stick emllanat som sedan kliar langt fram i livet.
Det var nar jag satt och at idag som jag kadne att det ar sa trakigt att ata ensam, ata ute ensam och staden ar ju sa liten alla ser mig jamt, ensam och pa vag nagonstans, sjalv. Ett tag trivdes jag pa jobbet, parta med koillegorna och folk, turister eller locals som komemr och snackar, men nu vill jag bara ha ett normalt umganga, och jag vill laga m,in egen mat. Jag spenderar sjukt mkt har nere, pa attt ata ensam ute. Nar jag tanker pa det lever jag ganska destruktivt just nu, slosar pengar och lever osm en turist tva mander utomlands utan att egentligen gora nanting. Utan att lara mig ngt. De som garna umgas med mig ar manga man, men da ar det alltid ngt annat de vill at, sa da vagar jag itne alltif bara hanga. Fats haromdagen draxck jag te med en trevlig en och jag sa att vi ska vara vanner. Anda fragar han tva kavllar darpa nar jag jobbar om jag verkigen vill sova ensam inatt? Jag kan integet gora men skratta. Men han ar ofarligt. Alla ar ofarliga egentligenm det ar bara en sjalv och ens undermedvetna lilald emon som kan vara farligt. Inte dodsfarlig, men vad ar egenltigen dodsfarligt> Det finsn varre, doden ar ju lugnt och stilla, det ar livet som gor ont men sina sma sma stick emllanat som sedan kliar langt fram i livet.
Kommentarer
Trackback
