Tänk om du blir ful, sagan om åldringen med demens och hans hårda fru
Det är inte samma ansikte jag kysser.
De tunna fårorna, de små vecken. Den tunga ögonfärgen, något ödesdigert däri.
Det är inte samma ansikte jag kysser. Läpparna som förr tog emot, med samma kraftantag som mina, är torra, nästan med hårda kanter. Tungan mjuk och sovandes, fiskmun.
Din hals, något blått bakom huden, axlarna sluttar och längre ner vill jag inte se.
Men dina kinder är lika sträva som för. Av hårväxten där. Den som jag gillade så mkt.
Nu är det som om den hamnat i ett annat ansikte. Jag gråter när vi skils åt, för det är inte du. En röst bakom en osäker slöja. Ja. Det är inte du.
De tunna fårorna, de små vecken. Den tunga ögonfärgen, något ödesdigert däri.
Det är inte samma ansikte jag kysser. Läpparna som förr tog emot, med samma kraftantag som mina, är torra, nästan med hårda kanter. Tungan mjuk och sovandes, fiskmun.
Din hals, något blått bakom huden, axlarna sluttar och längre ner vill jag inte se.
Men dina kinder är lika sträva som för. Av hårväxten där. Den som jag gillade så mkt.
Nu är det som om den hamnat i ett annat ansikte. Jag gråter när vi skils åt, för det är inte du. En röst bakom en osäker slöja. Ja. Det är inte du.
Kommentarer
Trackback
