on a plane

Min vän har rest iväg. Han är långt borta nu, och rör sig längre och längre bort för varje sekund. Lång tid ska det ta innan jag får känna hans mjuka hår under mina fingrar, lång tid innan hans fingrar letar sig till min mun. Lång tid ska gå och vårt hår ska växa och växa och vi ska bli bruna och växa ska våra vackra leenden och sen kommer vi hålla om varandras nackar, precis för hårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0