aliiida

Drömde att jag dog. Att jag var tvungen att dö. Jagad av en stor manm som blev muterad till ett monster. Liknand een hulken fast i svart blänkande rustning. Han jagade oss, för vi var två människor, två kvnnor, förvånade, för nyss ahde vi varit på en skola, den hade utlysts på något sätt, den hade samlat männsikor på skolgården för att deklarera någon som var positivt, den svala vinden strök i våra ansikten , och det var som slutet av en film. Tills vi plötligt var i skoland källare, fast och fångade. Jagade och vi flydde, i en allt mer surrelistisk värld. Tillsut var vi högt uppe på en bergsavsats. Bakom oss fanns bara himmel och långt långt där unde lika blått vatten. Han var i närheten, vi kuden känna det på oss-. Så hörde vi honom, såg honom. Det ilade genom kroppen när jag tänkte på hur makalös smärtfylld min skulel bli, hur oundvikligt det var nu att komma ifrån honom. Vi behövde bara byta en blick hon och så visste vi, för vi var så nära avstsen nu, vi hade liksom backat ditåt. Och så när han uppenbarde sig framför oss på klipphällarna så tog vi bare steget, ut, ut i det bllå, rakt ner. Jag kände hur det sög till ordentligt i magen, ag kände verkligen hur jag handllöst föll genom himlen, genom luften, i allt det blå, och hur jag där visste att jag skulel dö, Att jag valt att dö. Att det var det enda val jag ahd. Jag föll långsamt och hann falla ett tag i det blå innan jag faktiskt vaknade. Jag hann tänka att, nu nu dör jag. Jag visste att det blå vattnet vänatde där nere, som av den här farten skulle bli som stenhårt asfal ot min kropp och döda mig. men det var en frihetskänsla också, och vetsken att jag visste hur min död skulel se ut, istället för att i rädsla bli sliten i stycken av ett monster.