Ingefära-höst i Gubbängen
Jag låg och tänkte på colombianen. Det var för ett år sedan, så här på hösten; luften kall och hans läppar lena och kalla utanpå, men mjuka och varma inuti och tungan som smakade mint. Vi som sprang tillsammans mot tunnelbannan i Gubbängen, kom flåsandes till jobbet och hur vi skrattande bestämde att han skulle vänta en stund nere i trapphuset i det gamla brygghuset. Så gick jag flåsandes upp först. Vi var sådana tidsoptimister så det fanns inte. Han stod nere i entren och vi flinade mot varandra när jag såg tillbaks ner på honom i trappan. Klockan var 16.57. Han skulle komma in 2 min senare. Varje gång precis i tid. Obesvärade sjönk vi ner i stolarna för att samlas med de andra för jobbets så kallade Uppstarts-möte. Så skulle vi sitta där runt bordet med våra medarbetare, där jag var tillsynes upptagen av nuet men egentligen fortfarande i min flåsande hjärna. Och där han satt lika oberörd mitt emot.
Jag minns ett tillfälle på ett av dessa uppstarts-möten. Vi satt på var sin sida om bordet och vår chef pratade om någon nyhet angående miljön eller kemikalier alternativt påpekade hon rutinerna på jobbet. G började lite förtsrött titta i sin mobiltelefon och jag blev med ens spänd av förtjusningen, kollade han klockan, sina SMS eller kunde det vara mailen? Jag hade nämligen tidigare under dagen skickat honom bilder på mig poserandes halvnaken, något som vanligtvis inte låg i min praxis, men som han på något vis ovetande uppmuntrade mig till. Jag stirrade på honom över rummet och även fast jag satt ganska långt bort så kunde jag se en rodnad plötsligt komma upp över hans ansikte och strax därpå en förstulen blick mot mig. Jag tog emot den med ett vänligt stelt leende. Inuti njöt jag. Skrattade, fnissade, var varm och pirrig av lust. Det var en makförskjutning precis i min smak, där jag kunde se honom försöka hålla sig inom det sociala sammanhanget. Han blev tvungen att kontrollera sina handlingar, sina ord, till och med sina tankar. Men kroppen, om man såg nogsamt, avslöjade sig.
Jag minns inte vad som sades på Uppstarts-mötet, och inte heller den jobbkvällen. Jag minns inte ens vad vi gjorde efter jobbet. Men eftersom vi var med varandra hela tiden så jag säker på att vi måste ha lagat mycket god mat och haft mycket gott sex; ingefärsdoften från gasspisen i gubbängen och hans grova underarmar, gyllenbruna som tryckte ner mina, den svarta kalufsen som jag alltid masserade under mina fingrar. Hur vi måste ha skrattat åt det som hänt på dagen, kanske medan han stod vid gasspisen och jag kramade honom bakifrån.
Jag var alltid i Gubbängen med honom, vi sprang alltid till tunnelbanan varthän vi än skulle, missade den ofta. Ibland misasde vi den redan hemma hos honom, bestämde oss för att ta nästa och missade den också. Då kunde vi känna oss lite uppgivna samtidigt som det var det sista vi tänkte på. Och vi stod på perrongen och värmde varandra tills det kom ett nytt tåg.
